Carros hörn av världen

Det är nu ganska många år sedan de vanliga postkontoren försvann och det istället blev så kallade postutlämningsställen i våra matbutiker. I början tyckte jag att det var bra att man kunde hämta eller lämna paket samtidigt som man handlade och det blev ju längre öppettider oxå. Men jag måste säga att jag genom åren blivit mer och mer besviken på hur detta fungerar. Det närmaste utlämningsstället är idag på Ica Fyren nere i centrum och nästan varje gång jag varit där i ett postärende lämnar jag butiken på dåligt humör. Man får stå vi disken och ringa i klockan för att någon ska komma och hjälpa en och det vore väl ok om någon var intresserad av att hjälpa en. Men ofta står man där och trycker på knappen tills man tröttnar och går hem eller börjar gå runt i butiken för att leta efter personal. I söndags förra veckan lämnade jag in ett paket med julklappar till Anna och Frelle, man tycker ju att det paketet skulle ha kommit fram nu men det har Anna meddelat mig att det inte har. Jag stod där som vanligt och ringde på klockan utan att se någon ur personalen så till slut gick jag till kassan med paketet och frågade om jag kunde betala och lämna det där eftersom ingen ville hjälpa mig i posten. Kassörskan svarade med ett kort och hårt "Ja". Hon tog betalt och ställde sedan paketet bakom sig på en hylla. Det sista jag tänkte när jag gick därifrån var att de kommer säkert glömma skicka iväg det och det är vad jag misstänker nu. Om paketet inte nått sitt mål i morgon heller får jag väl försöka ta mig ner till Ica och prata med dem. Men vad gör man när det inte finns något kollinummer eftersom det räknades som ett stort brev?

Det enda som kommer i närheten av pråligt i mitt hus är köksplattorna.

God morgon! Jag kör en delad dag idag då jag inte kan fota på mitt jobb så ni får en bild nu och sedan börjar jag fota igen efter 16.30. Vill ni kika på fler Efit:are klickar ni HÄR.

 

05.30: Ska borsta gaddarna.

Jag kunde inte sitta stilla när jag väl börjat så jag tog köket oxå.

Jag kunde inte låta bli idag, hade tänkt göra det på lördagförmiddag men jag tjuvstartade på övervåningen.

 

Datarummet.

Filmerna från igårkväll.

 

På Marias Hus:

 

Glöggkoppar i gammeldags stil.

 

 

 

 

På förmiddagen kom Milla och hämta mig för en tur till Marias Hus.

En av de bästa sakerna med att det inte är så långt till julen är att man kan äta vört till frukost.

Nytt juleskum som smakar underbart gott.

I tisdags kom en avi på posten men jag har haft huvudvärk hela veckan så jag har inte orkat hämta ut paketet förrän idag. Jag visste ju redan vem det var ifrån.

Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig! ...

 

Underbar låt, superbra film. Längtar massor till jag får se nästa.

 

Visar upp en stökig sovplats.

Fredrik har meckat dit lyse på sin tricopter så han kan flyga i mörkret.

 

Heidi får för första gången titta på när fåglarna äter ur automaten utanför.

 

Bland det bästa man kan göra när man har innekatt är att hänga upp en fågelmatare utanför ett fönster där katten kan sitta.

Förra helgen vägde Fredrik Heidi och vågen visade att hon vägde 1,8 kg, hon har tripplat sin vikt sedan hon kom till oss. Lillan håller på att bli stor.

 

Här undersöker hon husses flygdon.

Skulle passa utmärkt på ett kex.

Hittade den här hitorien publicerad på facebook. Så underbart men sorgligt på samma gång.

 

 

 

 

Idag har det varit julklappsjakt för hela slanten, jag har nu en julklapp kvar att köpa sedan är jag klar. Efter några timmar av rännande i affärer blev vi hungriga och styrde mot vårt favvoplace.

 

Det är synd att bilden blev så dålig, den är tagen inne på damernas på restaurangen Världens Bar. Ljuslila väggar med guldfigurer.

Ibland undrar jag varför jag finns i den här världen. Först var det megakö vid vägarbetet så jag kom inte hem förrän halv sju (en timme senare än vanligt). Ingenting bli bättre av att jag varit förkyld sedan igår. När jag varit hemma någon timme och hunnit laga mat tänker jag: Nu ska jag göra en varm kopp te till min onda hals. Jag går ut i köket och stoppar en kopp vatten i micron och tar fram en av mina små plåtburkar med te ur skåpet. Men vad händer? Jo, burken glider ur handen på mig och far i golvet, naturligtvis går locket upp och det blir te över hela köksgolvet. Det är bara att hämta dammsugaren och suga upp mitt goda Gävlebocken-te som jag fick av Erica och Jonas i julklapp förra julen. Nu njuter jag av en kopp Skellefte-te istället (det har jag fått av Anna och Frelle).

 

Nästa kopp ska bli ett te som jag fått av min snälla mamma, som tyvärr är på sjukhuset igen.

En stor övergiven rektangel.

Fick ett mail från Milla häromdagen med en länk till detta videoklipp och det är så klockrent.

 

Många har bett om en önskelista inför julen så nu lägger jag ut de saker som jag kan komma på att jag vill ha.

 

1. SodaStream FIZZ Grön

2. En mp3-spelare med fm radio

3. Utomhuslyktor som går att ha gravljus i (ej gravlyktor)

4. Alla möjliga sorters stearinljus och rökelser

5. Våffeljärn (gärna i samma röda färg som kaffebryggaren och vattenkokaren från Melitta som jag har)

6. Presentkort på Blomsterlandet

 

Kommer jag på något mera uppdaterar jag.

 

Så här när julen närmar sig så är det likadant varje år. Livsmedelsföretag ska smyga in kanel eller ha pepparkaks- eller glöggsmak på det mesta, ibland blir det gott och ibland inte. Har nu testat något som inte riktigt funkar för mig.

Pappas favorittårta är grön marsipantårta och det brukar jag göra till fars dag.

Då kör vi Efit igen då! Inlägget kommer som vanligt att uppdateras då och då under dagen. Vill ni kolla in flera glada Efit:are klickar ni HÄR.

 

07.00: Har precis vaknat och går på toa.

 

Klockan är alldeles strax kvart i nio. Jag går mot hissen för att åka ner tillbottenplan och gå för att äta frukost, jag trycker på knappen och hissen börjar röra sig. Plötsligt hör jag en fruktansvärd smäll när hissen stannar så tvärt att jag nästan ramlar omkull. Dörrarna öppnas men utanför dem finns bara en vägg så jag trycker på knappen igen, dörrarna stängs men inget mer händer. Jag börjar trycka på flera knappar men fortfarande händer ingenting. Jag tar upp jobbmobilen och ringer min arbetsledare, han svarar inte. När jag börjar slå in det nummer som står på hissens vägg börjar tårarna rinna. En man vars röst jag känner igen svarar. Jag förklarar vem jag är och att jag sitter fast i hissen. Han börjar ställa frågor som för en stund får mig att känna mig lugn. Vi lägger på och jag känner då hur paniken lamslår hela kroppen och jag börjar skaka så jag måste sätta mig ner på golvet. Jag vet inte exakt hur länge jag sitter där men när jag hör ljud från dörren flyger jag livrädd upp på fötter. Det tar inte lång stund efter att ljuden börjat till dörren bryts upp av två personer från underhållsavdelningen. Jag får efter att ha kommit ut samla mig lite, äta frukost och sedan sitta i samtal inne på ett kontor. Efter samtalet känner jag mig lite bättre så jag återgår till mitt arbete. Det dröjer inte lång stund innan tårarna börjar rinna igen och jag känner att det blir tungt att andas. Jag skickar meddelande till Fredrik om vad som hänt och han tycker att jag ska åka hem. Jag går tillbaka till kontoret och förklarar att jag inte klarar av detta idag och att jag vill åka hem. Jag får återigen sitta och prata inne på kontoret, de vill inte att jag ska köra utan att jag ska ringa någon som kan hämta mig. Jag ringer till Fredrik men han svarar inte. Jag ringer hem till pappa och ber honom hämta Fredrik och komma och hämta mig på jobbet. Efter tjugo minuter får jag äntligen gå till omklädningsrummet, där jag träffar en av tjejerna som jobbar på labbet och får förklara för henne vad som hänt. Jag står i duschen längre än vanligt då jag vet att det kommer ta minst en timme innan de kommer. När jag tror att de snart ska vara framme går jag ut till bilen. Solen skiner och det är ganska skönt med den friska luften så jag låter dörren vara öppen när jag sätter mig i förarsätet. Jag har nu haft kontakt med Fredrik och vet att de inte har långt kvar. Jag kliver ur när jag ser pappas gråa bil svänga in på parkeringen. Pappa kliver ur bilen och kramar mig och Fredrik karamar mig och efter att ha pratat några minuter sätter vi oss i bilarna igen och åker hem.

 

Anledningen till detta inlägg är att jag helst inte vill berätta historien igen för dem som inte redan vet. Efter att ha tagit det lugnt resten av dagen igår och sovit ordentligt inatt mår jag idag bra men jag vet inte om jag kommer att åka i den där hissen igen.

Fredrik ska iväg och träna ihop med en kompis och går ut i hallen.

- Hej då, ropar jag.

- Jag har ju inte gått än, svarar Fredrik.

Jag går då ut i hallen där han står och klär på sig och säger: Jag kan väl inte vänta med att säga hej då tills du har gått heller! Då är det ju försent.

Den detalj som gör mitt djungeltema i vardagsrummet komplett är mina underbart vackra djungellyktor.

 

 

När vi förut plockade ur de sista sakerna ur den gamla hyllan hittade vi ett kuvert bland böckerna. Vad tror ni fanns i kuvertet? Jo, ett gammalt gratulationskort som även innehöll en peng!

Denna bild är tagen den 14 oktober.

Höstkrukan som jag köpte på Ica för någon månad sedan hade blivit vissen och ful. Det enda som fortfarande levde planterade jag i en egen kruka som jag placerade utanför ytterdörren.

Vispa ihop 3 ägg och en dl vispgrädde, krydda med salt och svartpeppar. Hacka en gul lök och stek ihop med ett paket veggobacon. Koka fullkornspasta, när den är klar häll av vattnet men spara en dl av kokvattnet. Blanda ner äggsmeten och baconröran i pastan och tillsätt en burk kidneybönor. Rör om.

Jag kommer ut i köket och där sitter hon och äter upp brorsans mat.

Har de senaste två veckorna hamnat i någon sorts svacka. Var på gympa igår men kroppen kändes tung och jag orkade ingenting. Skulle gått på TRX idag men avbokade det för jag känner mig trött och hängig. Jag har tröttnat helt på att laga mat, finns det ingen mat kvar sedan helgen gör jag bara mackor till lunch. Det finns mycket jag borde ha gjort här hemma, plockat ur tv-hyllan som vi ska byta eller slagit in de julklappar jag köpt, men inget har blivit gjort. Så fort jag kommer hem förbereder jag lite för morgondagen och sedan landar jag i soffan tills det är dax att sova. Ju mer jag bestämmer mig för att träna och vara duktig med maten desto mer blir det tvärtom, varför? Jag tycker ju egentligen att träningen är rolig men just nu känns som om den inte gör någon nytta alls och då tröttnar jag lätt. Det är svårt att hålla regelbundna tider för måltider när man i strot sett bor på jobbet och i bilen vilket medför att man antingen är proppmätt eller vrålhungrig. Vad ska man äta för att det ska funka? Hur ska jag få tillbaka motivationen till träningen?