Carros hörn av världen

Tog en sväng till Hornsberg för att se om vi kunde fota någon havsörn men ingen kom tillräckligt nära tyvärr.

 

Skruttis har fått sommardäck på.

Det fortsätter envist att snöa, vi har precis varit ute och skottat för att kunna få ner soptunnan till vägen då de ska komma och tömma den idag.

Det här tyckte jag var häftigt! Mitt på fälgen på min bil har det bildats en stjärna av is som även täcker H:et.

Fredrik har varit snäll och skruvat lite på min bil nu ikväll. Den är inte snygg men den funkar så den får gå så länge den går. Med hjälp av en gul plastbit utskuren ur en glassbytta fick han dit lite av kofångaren i alla fall.

Efter att ha handlat på ett flertal ställen vänder vi hemåt. På vägen stannar vi till på plåtfirman dit bilen lämnats och jag måste erkänna att jag blir väldigt ledsen av att se skadorna. Jag vet att det bara är en bil och att jag ska vara glad att jag klarade mig undan med bara en öm hand men ändå.

 

Spänningen börjar tidigt vissa dagar. Jag hade varit på vägen i tjugo minuter imorse när jag fick svaj på bilen. Jag gjorde allt i min makt för att försöka räta upp den men förgäves, bakvagnen slogs emot mitträcket och en sekund senare låg bilen i diket. Eftersom det snöat ganska mycket de senaste dygnen var det ändå mjukt så fronten på bilen skadades inte. Omtumlad som jag är sliter jag upp mobilen ur fickan och ringer Fredrik, han svarar inte. Nu har en kille stannat vid vägkanten och kommer nerför slänten till min bil, han öppnar dörren och frågar hur jag mår. Därefter säger han att jag måste ringa polisen. Jag tar upp mobilen igen och försöker på nytt ringa Fredrik men får inget svar denna gången heller. Jag ringer 112 istället och efter att ha svarat på massor av frågor får jag till slut beskedet att räddningstjänsten ska skickas ut. Killen säger att det nog är bäst att jag sätter mig i bilen igen, jag kanar nerför den snöiga slänten mot bilen igen. Jag hör honom ställa frågan om jag klarar mig nu, jag nickar och han åker vidare. Jag ringer Fredrik igen och nu svarar han, jag berättar gråtandes vad som hänt och ber att han ska komma. Jag väntar och väntar, det känns som jag sitter där i en evighet när jag ser en bil stanna uppe på vägen, en man kommer nu nerför slänten och knackar på rutan. Jag lyfter bara handen och sätter den mot rutan, han öppnar dörren och säger att han ska ringa efter en ambulans. I samma stund ser jag blåljusen bakom mig och säger att det är nog dem som kommer därborta. Han stannar kvar till ambulansen kommer och en av sjukvårdarna känner på min nacke och hjälper mig ur bilen. Jag får en filt och får sitta i ambulansen medan de frågar massor av saker och tar mirr blodtryck två gånger. En polis anländer oxå och vill se mitt körkort och säger att han ska fixa en bärgare som kan dra upp min bil och ta den till en plåtverkstad. Det går ytterligare en stund och så knackar någon på ambulansens bakruta, dörren på sidan öppnas och någon säger att sambon kommit. Fredrik får komma in och sätta sig mittemot mig, han kramar mig och ser minst lika chockad ut som jag känner mig. Kort därefter får jag åka med Fredrik hem, jag slänger en sista blick ner på bilen som ligger nerborrad i snön och tycker nästan synd om den. När vi kommer hem bokar jag en läkartid på vårdcentralen, vill kolla upp nacken igen och min högra hand som gör ont.

 

Väl där känner läkaren på nacken och säger att hon inte tror det kommer bli något eftersom jag ändå landade "mjukt" men att jag såklart ska höra av mig om jag skulle få ont. Hon klämmer sedan på händerna och hanlederna, den högra handen gör jätteont och har börjat bli blå på uppsidan. Läkaren skickar en remiss till Vrinnevi och vi åker direkt.

 

Inne på Vrinnevi får vi sitta en stund i väntrummet in till röntgen innan jag får komma in. De röntgar både handen och handleden i alla möjliga vinklar innan jag åter få gå ut i väntrummet. Efter ungefär 5 - 10 minuter ropas mitt namn upp och jag möter en kvinna i vit rock. Kvinnan säger att jag får åka hem för de har inte hittat något brutet i min hand. För första gången på hela dagen känner jag mig faktiskt glad, jag fick åka därifrån!

 

Innan vi lämnar sjukhuset går vi till matsalen, jag hade bara ätit en skål med fil innan jag lämnade hemmet för att åka till jobbet så jag är jättehungrig. Jag väljer att äta en baugette men ägg, ost och tomat och till det en äppeljuice.

Kl 07.40 hade jag en tid bokad på Bilprovningen, jag kom dit tio minuter innan och fick nervöst sitta och vänta i bilen på att mitt reg-nummer skulle visas ovanför porten.