Carros hörn av världen

Jag var på anställningsintervjun idag, det kändes lite nervöst men ändå bra. I slutet av intervjun så sa tjejen jag pratade med att hon gärna ville skicka mig ut mig på jobbet på måndag och att vi kunde skriva kontrakt med en gång. Så nu har jag skrivit kontrakt på en vecka och funkar det bra så får jag fortsätta vilket jag hoppas väldigt mycket på.

I eftermiddags vid kl tre skickade jag iväg en jobbansökan. Fem minuter senare ringer min mobil och imorrn kl två ska jag på anställningsintervju. Jobbet är i Norrköping och om jag får det kommer jag att börja redan nästa vecka så jag hoppas att det går att lösa, är ju vikarie här i Viken i två veckor till. Men men först ska vi se vad de säger imorrn, är ju inte säkert att jag får det.

Jag fick faktiskt svar på mitt mail som jag skickade till arbetsförmedlingen igår. Redan efter en timme hade jag fått detta:

"Hej!
Känner inte till detta.
Skall omedelbart ta tag i frågan.
XXX"


Efter ytterligare en halvtimme hade detta mail ramlat in:

"Hejsan!
Tydligen är läget så här. XXX har varit inne hos oss och resonerat om
möjligheten till praktikplatser, i samband med detta har vi informerat om att
du för tillfället är aktuell för utbildning. Jag har kollat frågan med XXX
och idagsläget kan de inte garantera något arbete efter ev. praktik och ser f.n
inget anställningsbehov, eventuellt kan det vara aktuellt för en person, men
där har de redan valt. Eftersom det inte finns någon garanti för arbete
bedömer vi att det är bättre med utbildning än praktik. De platser som vi har
igång med praktik på XX är f.n för ungdomar under 25 år och där har vi ingen
garanti att det leder till arbete. Är det så att det uppstår ett behov på nytt
kommer vi naturligtvis att presentera dig som kandidat till ev. anställning på
XX.

Med vänlig hälsning

XXX"


Det stämmer ju inte riktigt överens med vad jag fått höra så jag vet inte vad jag ska tro, känner bara att jag inte orkar bry mig om det längre. Till råga på allt så fick jag idag tillbaka mitt aktivitetsstödspapper från Försäkringskassan pga de påstår att jag fyllt i den fel fast jag frågade på arbetsförmedlingen hur jag skulle redovisa min arbetade dag under maj. Med andra ord har arbetsförmedlingen nu orsakat att jag inte får mina pengar i tid vilket inte gör mig gladare.

Jag är hemma en snabbis över lunchen och passade på att skicka ett mail till arbetsförmedlingen angående det som jag skrev om i inlägget: Man upphör aldrig att förvånas. Jag skickade både till min handläggare och till han som är ansvarig för utbildningen som jag går på och jag hoppas att någon av dem ska bry sig om det. Ska bli spännande att se vad man får för svar, om man nu får något.

Igår fick jag höra något som fick mig att bli ganska irriterad och jag kan inte sluta tänka på det idag heller. Det finns ett företag här i Viken som jag hör av mig till med jämna mellanrum för att tala om att jag är intresserad av att få jobb där. När de behöver anställa brukar de gå in till arbetsförmedlingen och fråga efter namn på personer som kan tänkas passa men de har aldrig fått mitt namn trots att jag har bakgrund inom yrket. Den här gången hade man specifikt frågat efter mig hos arbetsförmedlingen och då hade personen som satt där svarat att jag hade redan ett jobb. Nu var det bara praktikanter de var ute efter men ändå. Man kan väl inte bara vräka ur sig att jag redan fått ett jobb när jag inte alls har det. Tänk om de skulle vilja erbjuda mig en anställning och så säger arbetsförmedlingen sådär. Vill de förhindra att jag får ett jobb eller?! Nästa gång jag har kontakt med dem ska jag fråga vad f-n dem håller på med egentligen.

Här är min tärning som jag gjort i skolan. Bilderna är inte så bra då det var svårt att fota den blanka ytan.

Den här klubban har jag svarvat idag i skolan (började på den i onsdags).




Har fräst en trappa oxå.

Bara en dag kvar i skolan denna vecka sen ledig på torsdag. På fredag ska jag jobba, fast det är ju bara några timmar på morgonen så har ju hela dagen ledig sen i alla fall. Synd bara att det ser ut att bli regnväder flera dagar i sträck just under helgen men kan ju alltid hoppas att de har fel.

Denna lilla gran har jag svarvat idag i skolan.

Sov dåligt inatt men var ändå inte trött imorse när det var dax att gå upp. Började ju min utbildning klockan 8 imorse. 

För er som undrade igår så går jag en förberedande industriteknisk utbildning på fyra veckor, sedan får vi se hur det blir med resten. Har gjort två matteprov idag som inte gick alltför lysande men kanske inte så konstigt med tanke på att det gått över tio år sedan jag sist höll på med sådana uppgifter. Gjorde även ett annat prov som innehöll uppgifter med ritningsläsning och mätning som väl åtminstone gick lite bättre än matten. 

Sedan jag kom hem har jag ätit mat (rester från igår) och alldeleles för många av mina cookies som jag bakade igår så nu är jag så mätt att jag nästan mår dåligt. Blir nog att ta en tidig dusch och sen slänga sig i soffan, får väl se om jag lyckas hålla mig vaken till Fredrik kommer hem ikväll. 

Idag har jag inget alls inbokat eller bestämt som jag ska göra, det är skönt samtidigt som jag blir rastlös. Men mest börjar jag redan nu stressa upp mig inför imorgon. Klockan 10 ska vi ha möte på banken, klockan 14 ska jag vara hos tandläkaren och någon gång under dagen måste jag hinna till arbetsförmedlingen för att få mitt aktivitetsstödspapper påskrivet. Visst det är bara tre små saker på en hel dag men så här har jag blivit av att ha gått hemma så länge som jag har, det hade räckt att det varit en av dessa saker och jag hade blivit stressad. Så här var jag inte när jag jobbade eller pluggade och man hade sina fasta tider och rutiner. Något som oxå blivit väldigt jobbigt är när man ska boka en tid någonstans och någon frågar: Vilken tid på dagen passar dig bäst? Jag vet egentligen inte varför men av den frågan blir jag helt ställd och får svårt att få fram ett ord.

Sedan har jag blivit rädd för att utsätta mig för situationer där man träffar nya människor. Anledningen till det är att det första man vanligtvis brukar fråga en människa man aldrig träffat förut är: Vad jobbar du med? Att svara "jag är arbetslös" på denna fråga leder oftast till att personen som ställt frågan får ett besvärat ansiktsuttryck då han/hon inte vet hur man ska fortsätta konversationen (om nu inte personen i fråga själv är arbetslös förstås) och inget mer blir sagt. I vårt samhälle är man ju sitt jobb och har man inget vad ska man då prata om? Eller någon enstaka gång har det hänt att man blivit fullständigt attackerad av frågor som: Varför? Hur länge? Vad man har för planer nu då? I båda fallen blir jag illa till mods, dels för att jag känner mig misslyckad över att ens behöva säga att jag är arbetslös. Men oxå för att anledningen till att jag går på fest eller annan tillställning är att ha roligt och för några timmar få glömma bort arbetslösheten och de problem som den medför.

   

När jag vaknade imorse och kände att jag inte kunde somna om gick jag som vanligt upp och satte mig vid datorn. Jag läste ett inlägg på bloggen Heart of Anneli som jag nu inte kan sluta tänka på. Jag kände igen mig och håller med om i princip allt hon skrivit och jag har själv många gånger funderat i samma banor. 

Jag har själv varit arbetslös i över två år nu, bara haft lite tillfälliga jobb. Efter att ha gått en utbildning och gjort allt arbetsförmedlingen sagt åt mig att göra utan resultat vågar jag inte längre hoppas på en lösning. Man mår ofta dåligt och känner sig jagad av alla myndigheter, lagar och regler som man måste följa och leva efter för att få ut sin ersättning så man har något att leva av. Men jag har precis som Anneli, och säkert många andra, börjat fundera på: Ska det verkligen vara så här? Är det meningen att man hela tiden ska sträva efter något som man troligtvis aldrig kommer att få? Innebär inte det att man missar sitt eget liv då? Är det inte bättre att leva sitt liv och vara glad över det man faktiskt redan har? För om man lägger det här med arbetslösheten åt sidan för en stund så har man egentligen ganska mycket att vara glad och tacksam för. Men som Anneli skriver så anses det som något fult och konstigt i vårt samhälle idag, vi måste hela tiden försöka få det vi inte har. Blir vi lyckliga av detta eviga letande och kämpande? Jag tror inte det. Men när man sitter och tänker så här så slutar tankarna alltid med samma insikt: Jag måste ha pengar för att kunna betala hyra och räkningar och köpa mat. Utan pengar klarar man sig inte i denna värld.

Visst jag vill gärna ha ett jobb, ett jobb där jag trivs med både arbetsuppgifterna och arbetskamraterna skulle vara hur bra som helst. Men den chansen är ju som sagt inte särskilt stor. Så innan man vunnit på den där trisslotten finns det nog inte så mycket annat att göra än att fortsätta sträva efter det till synes omöjliga.  

Nu har jag suttit och gjort en ansökan till ett jobb som jag hittade imorse, ett jobb som jag faktiskt väldigt gärna skulle vilja ha. Har även skickat en intresseanmälan till ett företag som jag läste om i NT förra veckan så nu kan jag känna mig nöjd med mitt jobbsökande idag.

Det är fem timmar kvar. Jag hatar denna väntan!

Jag har känt den vara på väg hela veckan och igårkväll när jag gick och la mig så kom den på allvar. Ångesten över att jag ska till arbetsförmedlingen i morgon. Har nästan inte sovit någonting i natt förutom två timmar nu på morgonen efter att Fredrik gick till jobbet. Nu kommer det kännas så här hela dagen idag och hela dagen i morgon och det även fast det bara är information jag ska på. Om jag ändå hade haft en tid på morgonen så det blev överstökat men jag måste vänta ända till kl 14.00! I dagens läge är det väl ungefär lika troligt att hitta ett jobb som att vinna på lotto.

Jag kunde inte somna igårkväll, massor av tankar for genom huvudet hela tiden. Undrar vad man ska göra för att man ska lyckas ta sig ur det här. När jag sökte till gymnasiet struntade jag i vad alla sa, jag valde en utbildning som JAG ville gå (den enda som JAG kunde tänka mig att gå). Den har aldrig hjälpt mig få ett jobb. Efter att jag jobbat på callcenter i sju år gick jag en utbildning inom ett så kallat bristyrke, tänkte att nu måste det väl ändå gå att få ett jobb. När utbildningen var över, vart fick jag gå? Jo, till arbetsförmedlingen som vanligt. Går man sin egen väg får man inget jobb. Lyssnar man på andra får man inget jobb, alla vägar leder till arbetsförmedlingen så varför ska man kämpa? Det går inte att ta sig därifrån.

Känner bara en enorm tomhet och orkeslöshet just nu, har ingen lust med någonting alls.

Imorse när jag satt vid datorn och kollade runt lite så hittade jag ett jobb som jag vill söka så nu när Fredrik åkt till fältet tänkte jag sätta mig och titta närmare på det. Det är ett företag i Linköping som söker folk men de använder sig av ett rekryteringsföretag för att de själva ska slippa sitta och läsa ansökningar. Det enda utbildningkravet som finns för att få jobbet är att man har gått ut gymnasiet, inget krav på något särskilt program, men för att ens få regga sitt cv på rekryteringsföretagets hemsida så måste man gå eller ha gått på högskola. Jag har flera års erfarenhet av liknande jobb men jag får alltså inte ens lov att skicka mitt cv, jag blir så trött på detta.

Jag hade ett möte inbokat på Studiefrämjandet idag kl 12.30. Jag kom dit prick 12.30 och anade redan då oråd pga att det förutom jag bara var en till person där men jag satte mig ner och väntade på min handläggare. Efter en stund kom en av de andra handläggarna ut ur matsalen och jag frågade honom vart min handläggare var och jag fick då till svar att hon var sjuk. Jag kan säga att jag blev så förbannad! Det här är nu andra gången jag fått åka i onödan för att de inte kan meddela när något händer i tid eller inte alls. Det som stör mig mest är att man inte ens kan få en ursäkt för att man kommit dit i onödan utan bara "det är bara att du kommer hit imorrn igen när du har din workshop, hej då". Men men, är man arbetslös och värdelös så ska man väl bara ta all skit verkar det som.

Fick just ett mail från min handläggare på Studiefrämjandet om att jag inte fick jobbet som jag sökte i Norrköping och det blev heller ingen praktikplats för min del.

Fick just ett mail med besked att jag inte fick jobbet som jag var på intervju för igår.

Idag när jag var på workshop på Studiefrämjandet så ringde mobilen (och denna gång missade jag inte samtalet som jag gjort med dem tidigare den här veckan). Det var en från företaget som jag skickade en jobbansökan till tidigare i veckan som ville att jag skulle komma på intervju på måndag.