Carros hörn av världen

Jag läste just ett inlägg i Annas blogg (tänker inte skriva vad det handlade om då hon valt att lägga lösenord på detta inlägg) som fick mig att vilja skriva det här inlägget. Jag har tänkt på det här många gånger, senast i gårkväll när jag satt uppe sent vid tv'n. Jag har tänkt på varför andra människor får såra mig men att jag aldrig får säga ifrån och få en ursäkt tillbaka. Oftast när jag sagt ifrån eller talat om att det du sa eller gjorde sårade mig ganska mycket får jag en utskällning tillbaka. Jag får veta att om jag tolkat det så får jag skylla mig själv eller att jag är jobbig om jag är ledsen. Något som sårar väldigt mycket och som tyvärr händer ganska ofta är när andra nervärderar något som jag lyckats med som varit svårt och som jag därför varit väldigt glad och stolt över och får höra att det är väl ingenting eller att det är ju så lätt för dig. Nä, allting är inte lätt för mig! Kan ni tänka er att jag också måste kämpa som alla andra för uppnå det jag vill?!

 

Ibland berättar man om något roligt som man ska göra och får till svar: Vad är det för jävla larv nu då?! Anledningen till att man berättar är att man är väldigt glad och vill dela glädjen men någon/några andra men att vara glad för någon annans skull går ju tydligen inte. De här människorna ber heller aldrig om ursäkt de låtsas bara helt plötsligt att de gillar det som ska hända fast att de vet om att de tidigare redan röjt sina elaka kommentarer om saken, ofta säkert för att de är avundssjuka.

 

Och ni därute som sårar andra för att ni själva mår dåligt ta tag i era liv istället, det kommer ingen annan göra åt er!

Blir inte så mycket bloggade nu när man är mitt i en flytt. Idag körde vi ett lass med våra bilar på morgonen och sen var vi och tränade en timme innan vi körde nästa lass med min bil och en lånad skåpbil med släp. Vi har tömt vinden och garaget nu så det allra tråkigaste är gjort.

 

När jag duschade nyss tänkte jag att det kan vara sista gången jag duschar i det här huset. Veckan som kommer duschar jag ju innan jag åker från jobbet och när helgen kommer är det dags för den officiella flytten. Jag längtar urmycket tills allt är klart så man bara kan njuta av allt det nya och av att vi faktiskt äntligen bor på landet!

Ett paket med blommor ligger på posten nu. Vad ska jag göra med det nu? Det är fortfarande snö ute så plantera ut dem går inte, kanske går det att sätta dem i krukor så länge? Blir det flytt vill jag nog ta med dem, om de fortfarande lever då.

 

Enligt väderrapporten ska det bli runt +10 nästa vecka och +2 på nätterna, jag hoppas verkligen att det är den riktiga våren som kommer nu. I så fall kan mina penséer flytta ut igen.

 

Längtar till sommar, sol och semester!

 

Ett filmklipp från augusti förra året.

Än är vi inte riktigt i hamn men lite närmare har vi kommit idag. Efter helgen får vi svar och jag längtar och hoppas på att det ska bli det svar som leder dit våra drömmar nu vill. Håll tummarna för oss alla därute!

Tänk att man kan bli så lycklig av små saker ibland, redan precis efter att jag vaknat hände flera sådan för mig idag.

 

1. Jag sov till kl 13.00 så jag känner mig inte helt förstörd som jag gjort de tidigare dagarna i veckan.

2. När jag drog undan gardinerna lös solen rakt in på mig.

3. Jag hann precis träffa Fredrik innan han försvann till sitt jobb. Så är det ofta för oss, att vi möts i dörren eller inte ses alls förrän helgen kommer.

4. Jag hittade den nya trädgårdkatalogen i posten + att jag har 50% på alla fröer fram till den 10 mars!

 

Ja tänk, fyra små saker av lycka.

 

Det är konstigt det här med att hälsa på varandra. Eller egentligen ska jag väl kanske inte skriva "hälsa på varandra" för det verkar som om det bara är vi som ska hälsa på andra och aldrig eller väldigt sällan tvärtom. Vi har ofta tagit ledigt från jobb eller använt hela dagar av vår semester till att sitta i bilen för att hälsa på släkt eller vänner. Men tydligen är det mycket jobbigare och för vissa precis omöjligt att hälsa på oss, kanske är det längre för dem att åka till oss än för oss att åka till dem. En del av dem som vi hälsat på har aldrig varit hos oss och inte finns det något intresse heller. Andra hälsar väl på något kvart sådär vartannat år för visst är det väl så mycket smidigare om vi skiter i allt hemma och vallfärdar till dem istället. Eller är det kanske bara så att det är så förskräckligt fult och otäckt på de ställen vi bott? 

 

För en tid sedan började vi fundera på att flytta till ett annat område då yttrade sig vissa och tyckte inte alls att det var någon bra idé. Då vaknar frågan i mig: Vad spelar det för roll när ni ändå inte vill hälsa på? Då kan vi väl flytta till världens ände, det spelar ju ingen roll för dem för det kommer ändå alltid vara vi som får åka och hälsa på dem.

 

Lustigt är det!

Jag tog mina minnen och gav mig av
  Jag reste mot min längtan och jag reser än idag
  Ja vi träffades på caféer och barer
...Människor av alla de slag
  Vi kom från olika delar av världen
  Alla med någonting att ge
  I en annan del av världen
  I en annan del av världen
  I en annan del av världen
  Vi möts och skiljs från varann

  Orden var små men fick oss ändå att förstå
  Stunderna i livet vi aldrig upplevt och kanske aldrig får
  Vi målade bilder för varandra
Om vad livet har gett och kan ge
  Där väcktes tankar där föddes drömmar
Om att få träffas nån gång igen

  I en annan del av världen
  I en annan del av världen
  I en annan del av världen
  Vi möts och skiljs från varann

  När du föddes hur var det då?
  Jag skrattade och svarade:
  Jag var så ung så jag kommer faktiskt inte ihåg
  Men jag är uppväxt i en landsbygd där alla känner varann
  Och som en stor familj alltid måste vi skiljdes från varann

  I en annan del av världen
  I en annan del av världen
  I en annan del av världen
  Vi möts och skiljs från varann

  I en annan del av världen
  I en annan del av världen
  I en annan del av världen
  Vi möts och skiljs från varann

  Jag tog mina minnen och gav mig av
  Jag reste mot min längtan och jag reser än idag

Mycket vackert har förstörts.

 

Sahlinshuset som efter mycket om och men fick vara kvar.

 

Jag har under den senaste tiden fått påtryckningar från lite olika personer som läser min blogg om att de vill att jag ska ändra layouten. Idag fick jag en direkt fråga från en vän om inte hon fick pilla i bloggens utseende, jag svarade: nej tack.

 

Nu känner jag mig tvungen att ge en förklaring så här kommer den: Nej, jag har inte tagit illa upp utav något av detta men jag tycker att även om vem som helst kan gå in läsa bloggen så är den MIN och det är oxå MIN ensak om jag ändrar i den eller inte. Den största anledningen till att jag inte satt mig in mera i hur det går till eller fortsatt att ändra är att jag inte har tid. Jag befinner mig på vägen till och från jobbet och på jobbet mellan elva och tolv timmar per dag fem dagar i veckan (när jag gjorde nuvarande layout var jag arbetslös). Efter jobbet ska jag fixa mat, äta, träna, tvätta och någonstans där få tid till att varva ner och sova. På helgerna har jag helt enkelt inte ork eller lust att sitta och pilla med detta utan koncentrerar mig hellre på att uppdatera med bilder eller tankar som är mitt huvudsakliga syfte med bloggen. Nu kanske ni har lite bättre förståelse om varför jag inte ändrar layout stup i kvarten och passar det inte så tvingar ju inte jag någon att hänga här. Jag startade bloggen för MIN skull, inte någon annans.

Det är nu ganska många år sedan de vanliga postkontoren försvann och det istället blev så kallade postutlämningsställen i våra matbutiker. I början tyckte jag att det var bra att man kunde hämta eller lämna paket samtidigt som man handlade och det blev ju längre öppettider oxå. Men jag måste säga att jag genom åren blivit mer och mer besviken på hur detta fungerar. Det närmaste utlämningsstället är idag på Ica Fyren nere i centrum och nästan varje gång jag varit där i ett postärende lämnar jag butiken på dåligt humör. Man får stå vi disken och ringa i klockan för att någon ska komma och hjälpa en och det vore väl ok om någon var intresserad av att hjälpa en. Men ofta står man där och trycker på knappen tills man tröttnar och går hem eller börjar gå runt i butiken för att leta efter personal. I söndags förra veckan lämnade jag in ett paket med julklappar till Anna och Frelle, man tycker ju att det paketet skulle ha kommit fram nu men det har Anna meddelat mig att det inte har. Jag stod där som vanligt och ringde på klockan utan att se någon ur personalen så till slut gick jag till kassan med paketet och frågade om jag kunde betala och lämna det där eftersom ingen ville hjälpa mig i posten. Kassörskan svarade med ett kort och hårt "Ja". Hon tog betalt och ställde sedan paketet bakom sig på en hylla. Det sista jag tänkte när jag gick därifrån var att de kommer säkert glömma skicka iväg det och det är vad jag misstänker nu. Om paketet inte nått sitt mål i morgon heller får jag väl försöka ta mig ner till Ica och prata med dem. Men vad gör man när det inte finns något kollinummer eftersom det räknades som ett stort brev?

Ibland undrar jag varför jag finns i den här världen. Först var det megakö vid vägarbetet så jag kom inte hem förrän halv sju (en timme senare än vanligt). Ingenting bli bättre av att jag varit förkyld sedan igår. När jag varit hemma någon timme och hunnit laga mat tänker jag: Nu ska jag göra en varm kopp te till min onda hals. Jag går ut i köket och stoppar en kopp vatten i micron och tar fram en av mina små plåtburkar med te ur skåpet. Men vad händer? Jo, burken glider ur handen på mig och far i golvet, naturligtvis går locket upp och det blir te över hela köksgolvet. Det är bara att hämta dammsugaren och suga upp mitt goda Gävlebocken-te som jag fick av Erica och Jonas i julklapp förra julen. Nu njuter jag av en kopp Skellefte-te istället (det har jag fått av Anna och Frelle).

 

Nästa kopp ska bli ett te som jag fått av min snälla mamma, som tyvärr är på sjukhuset igen.

Många har bett om en önskelista inför julen så nu lägger jag ut de saker som jag kan komma på att jag vill ha.

 

1. SodaStream FIZZ Grön

2. En mp3-spelare med fm radio

3. Utomhuslyktor som går att ha gravljus i (ej gravlyktor)

4. Alla möjliga sorters stearinljus och rökelser

5. Våffeljärn (gärna i samma röda färg som kaffebryggaren och vattenkokaren från Melitta som jag har)

6. Presentkort på Blomsterlandet

 

Kommer jag på något mera uppdaterar jag.

 

På väg hem från jobbet idag stannade jag på Blomsterlandet för att inhandla en julklapp. Jag köpte även något till mig själv som fick mig att fundera på hur det nog kommer att bli. Jag har nästan alltid varit ett "ljusfreak" (som de säger i Ikea-reklamen). Jag tänder alltid upp vardagsrummet med ljus istället för lampor när jag är ensam hemma. Förra året köpte jag min första utomhuslykta. Tyvärr så blåste den omkull och blev okullsparkad några gånger så ena glaset har lossnat och hela insidan är täckt med stearin så just nu står den i tvättstugan och väntar på att bli rengjord. Jag köpte vid förra besöket på Blomsterlandet en lykta i form av ett hus som nu istället pryder högersidan om ytterdörren och idag blev det en till. Det nya är av en mera klassisk stil och är placerad alldeles nedanför kullen på vänster sida om ytterdörren. Min tanke som väcktes på hemvägen var att om några år kommer nog hela uppfarten vara full av olika lyktor.

 

Nya lyktan.

Jag har brottats med tanken den senaste månaden. När jag jobbar gör jag två flätor för att slippa ha det ivägen. När jag är ledig gör jag en knut i nacken för att slippa ha det ivägen. Så varför ska jag då ha det kvar?

 

Jag igår. (foto: Fredrik)

Jag hittade den här bilden på Facebook alldeles nyss och tycker att den är så himla bra så jag måste dela med mig av den här oxå. Den tillhör en kille vid namn Glenn Lagerholm.

 

 

Precis så här är det!

Även fast jag bara har kommit till den andra jobbveckan efter semestern så har jag redan börjat drömma mig tillbaka till den roligaste sommaren på länge.

 

Vi fick träffa Anna och Frelle igen och besöka dem i deras hem. Vi fick se en stad som var helt ny för oss och vissa av oss testade något nytt.

 

Vi hittade ett nytt badställe där även mamma kunde komma i vattnet nämligen Västersjön.

 

Vi besökte Solens och Vindarnas Ö, badade på Haga Park och besökte djurparken.

 

Vi var ute på sjön i Reines båt och badade vid Hallmare havsbad.

 

Jag är nöjd med alla resor och utflykter vi gjorde men den som jag tänker mest på när jag vill drömma mig bort från verkligheten en stund är den sista resan, min födelsedagsresa till Dalarna. Den vackra naturen där är något som jag hoppas få se mera av.

 

Ibland tycker jag att det är synd att det blev sådant stress då det blev husköp för oss. Inte för att jag vantrivs här men om vi haft mera tid känns det som att det hade funnits fler valmöjligheter. Jag älskar trädgården här, att det inte bara är en plan gräsmatta utan varvat med lite berg och träd. Det är billigt för oss att bo här då vi inte alls har mycket lån att betala på och det är inte många i vår ålder som har det så två år efter ett husköp. Det är nära till affären och gymet så man slipper ta bilen jämt vilket oxå sparar pengar. Problemet här är att så fort man går ut i trädgården eller sätter sig på uteplatsen så känns det som om folk glor på en, bilar åker konstant förbi, folk cyklar och går med hundar. Detta har kanske att göra med att jag växte upp på landet och att jag egentligen trivs bäst när det är lite enskilt.

 

Har under de senaste veckorna spanat ganska mycket på den HÄR annonsen. Det ligger på landet men samtidigt inte långt alls från centrum så det skulle gå att cykla. Det är fräscht och fint så man skulle inte behöva börja renovera innan man flyttar in men så kostar det ju en hel del mera än vad vårt gjorde oxå. Det finns en nära granne så det ligger inte helt och hållet för sig självt. Det är synd att man inte har eller kunde vinna pengar så man kunde betala huset direkt så man inte behövde bekymra sig om lån och räntor utan bara själva driftkostnaden. Men jag får nog bara fortsätta drömma.

Och så kom den dagen som man bävat för i en månads tid, sista lediga dagen. Nu måste man göra matlådor och packa in alla jobbkläder i bilen. Nu kommer det inte bli någon sovmorgon eller några långa lata kvällar. Nu blir det slit och släp ända fram till jul innan man får en lite längre ledighet igen. Det känns verkligen inte roligt men man kommer ju snabbt in i det igen som tur är och om man tänker på rykten som gått och artiklar man läst i tidningen kanske man är hemma igen snabbare än man anar.

 

Snart ska vi åka ut och hälsa på pappa, sedan får vi se vad som händer idag.

Det har varit skapligt väder på dagarna hela veckan men så fort det blir kväll och man kommer hem så regnar det.  Har varit tre lata kvällar i soffan, ingen motion alls. De har börjat med ett sommarschema på gymet och det finns bara ett pass som jag vill/hinner gå på och det är på torsdagar klockan 19.00, har bokat till imorrn så då ska det inte slappas.

 

Två dagar kvar att jobba innan det blir helg och sedan semester. Jobbveckan har hittills rullat på bra utan att jag känt någon riktigt jobbig semesterlängtan men visst finns den där. Bara att hoppas att de resterande dagarna oxå går fort och att det blir lite bättre väder kommande veckor.