Carros hörn av världen

Som vanligt när Fredrik jobbar helg vaknar jag när han går upp och kan inte somna om. Vilket innebär att jag då är vaken TIDIGARE än i veckorna då jag jobbar och det känns ju sådär en lördagmorgon. Låg kvar i sängen med laptopen, ingen idé att gå upp då det ändå inte finns något att göra såhär tidigt och så börjar det ju bli svinkallt i huset på morgonen nu när hösten anlänt. Men men efter ett tag så började ju batteriet ta slut och strömsladden låg på undervåningen så det var bara att pallra sig ner, dra på sig fleecerocken och tända upp stearinljusen.

Har några projekt som jag ska ta tag i idag på förmiddagen men det är för tidigt än, dels öppnar inte affären än på några timmar och dels är det för tidigt att börja väsnas.

Kommer att bli en ganska LCHF-fri dag idag då vi ska ha kalas för mamma och Milla i eftermiddag men det gör ingenting för jag har märkt att jag går ner lite i alla fall även om man syndar lite en dag i veckan. Hittills är det -2,2 kg så det går inte så fort men det är åt rätt håll.

Idag är det 5 år sedan jag och Fredrik träffades.

Nä, nu börjar magen kurra så bäst att förbereda frulle.

Inte var det lätt att parkera bilen på uppfarten när man kom hem inte.


Mitt äppelträd hade förvandlats till ett trädgårdsbordsträd.

Idag har min familj och mina svärföräldrar varit här och firat min födelsedag. Jag har fotat några av presenterna jag fick men bilderna blev inte så bra så jag ska ta nya en annan dag men det jag fick var: En ny kaffebryggare, halsduk och mössa av mamma och pappa. Blommor och en sjal (som Milla virkat själv) av Milla och Alex. Blommor och en peng av svärföräldrarna.

Benjamin blev väldigt glad när "mormor" kom på besök.


Bosse och Inge-Marie.


Jag bjöd på muffins och tårtan som jag fick gratis från Ica.


Alex och pappa pratar fotboll.


Milla fikar.


Gösta smakar tårta.


Efter fikat var Fredrik och Alex tvungna att gå ut och leka lite.


Här är det dax för falafel (Bosse har aldrig ätit det förut och han ser allt lite skeptisk ut).


Kö till maten.


Det kan bli lite kladdigt att äta falafel (foto: Fredrik).


Tack alla som ville komma och fira mig och tack för alla fina blommor och presenter!

Har idag på eftermiddagen varit och blivit sminkad på Make up Store i Norrköping och jag är så nöjd. Det blev precis så som jag hade hoppats, slutnotan hamnade dock på lite mer än vad jag hade tänkt mig så nu får jag snåla resten av månaden. Hur som helst här kommer lite bilder som Fredrik tagit, hoppas att det syns.

Nu fyller jag ju inte år än på ett tag men det har redan börjat ramla in lite gåvor. Igår fick jag denna, får hämta en gratis tårta på Ica Fyren.


Idag kom den här, får en After Eight från Hemköp.

Jag har precis släckt lampan efter att ha legat och läst i senaste numret av Kattliv. Benjamin kommer upp i sängen, han lägger sig alldeles intill mig och jag lägger armen om honom. Men istället för kärleken gör en annan känsla sig påmind: rädslan. Tankarna börjar vandra och jag får en stor klump i halsen. Han börjar att bli gammal och jag kommer en dag att förlora honom. Jag vill inte det! Jag kommer inte att klara av det! Han är det sista som finns kvar av det liv som jag byggde upp själv. Ja, det kanske låter töntigt men det var så det var, det var tillsammans med honom och Cornelius som jag skapade mitt egna hem och lärde mig att stå på egna ben. Jag minns så väl när vi flyttade till Norrbacka, det var första gången sedan jag flyttade hemifrån som jag kände mig hemma.

Tankarna vandrar vidare och minnen av dem jag förlorat dyker upp. Jag var bara 7 år gammal när min farfar gick bort. Det var en varm dag, Milla och jag hade vattenkrig i trädgården när mamma ropade in oss. Vi satt i mamma och pappas säng och mamma berättade att farfar var död och att pappa var på väg in till Norrköping för att hämta farmor på sjukhuset. Jag minns att jag grät och hela tiden upprepade: "farfar måste leva". Jag minns den sista gången jag träffade farfar. Vi var och hälsade på farmor och farfar i deras tvåa på Axvägen, vi skulle åka hem och farfar låg i sin säng och vilade. Jag gick in i sovrummet för att säga hej då, jag minns att jag kramade honom och att han sa: "farfar är inte riktigt kry". Jag har inte jättemånga minnen av farfar men jag kommer ihåg när han berättade för mig hur en riktig frukost skulle vara. Först skulle man äta en mjuk smörgås så att det blev en mjuk botten i magen och ovanpå skulle man sedan ha en hel trave med knäckemackor. Jag minns oxå en gång när farfar fyllde år (vet inte hur mycket han fyllde) och han fick en pall av farmor. När han öppnat paketet utbrast han: "nämen, det är ju en sån som jag ville ha" och farmor svarade: "ja, och nu har du fått det".

Nästa bortgång i familjen kom när jag var 14 år, då var det mormor som försvann. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte minns sista gången jag träffade mormor eller när jag fick beskedet om hennes bortgång. Jag minns att hon låg på sjukhuset mycket den sista tiden. Jag minns en kväll då jag höll på med något i köket, mamma var oxå där och helt plötsligt började hon gråta. Jag slog armarna om henne och frågade vad det var och hon svarade: "mormor kommer nog inte hem mera". När jag tänker på min mormor ser jag framför mig en liten gullig gumma som ofta hade en blå klänning med små vita fyrkanter på. Jag minns hur kärleksfullt hon brukade klappa och pussa på sin katt Skrutten (som dog inte alls långt efter henne, kanske av sorg). Jag minns hennes begravning och hur hemskt jag tyckte att det var när vi lämnade morfar ensam i huset efteråt och åkte hem.

Tre år senare var det dax igen, då var det morfars tur att lämna oss. Sista gången jag träffade honom var när jag och mamma var och hälsade på honom på ålderdomshemmet i Ringarum där han bodde sista tiden. Jag minns att han flera gånger frågade om vi hade mött Roland utanför när vi kom och mamma svarade varje gång: "nä, Roland var här igår idag är det måndag". Det jag minns av morfar är att han var otroligt duktig på att odla, minns speciellt hans jordgubbar och morätterna som var hur stora som helst och med jätteroliga former. Jag minns när Milla och jag var små och fick åka med i hans gamla traktor.

Den 5 mars 2007 lämnade farmor jordelivet efter att ha fått en stroke. Jag minns kvällen då Fredrik och jag kom tillbax till hans lägenhet på Storgatan efter att ha varit ute på en promenad och jag hade ett missat samtal från mamma på mobilen. Jag ringde upp och fick beskedet att farmor inte längre fanns. Det kom som en chock för mig då jag bara några dagar tidigare pratat med farmor på telefon och att hon då mådde bättre och pratade om att komma hem. Jag minns den hemska natten som följde, jag grät och grät och grät, sov ingenting. Morgonen kom och Fredrik gick till jobbet. Jag packade in katterna i Kian och körde hem till Norrbacka, lämnade katterna där för att sedan gå tillbax ut till bilen igen. Jag körde nerför backen, svängde höger, jag körde fort, det var halt och vägen krokig, bitvis hade jag svårt att se för tårarna i ögonen. Jag vet inte varför jag gjorde så men jag vände snart tillbaka, packade in katterna i bilen igen och åkte till mamma och pappa. Begravningen var otroligt tung och jobbig. Jag minns när jag bodde på Storgatan och tog med Cornelius och hälsade på henne nästan varje dag (när jag skaffat Benjamin följde han oxå med såklart). Jag saknar våra stunder på hennes balkong, när vi lagade mat tillsammans och våra promenader. Jag kommer ihåg att hon gav mig en femhundring när Cornelius blev sjuk och hamnade på Norsholms djursjukhus, hon ville hjälpa till att betala för hans vård. Jag sa till henne att det behövde inte hon betala och fick till svar: "det där räcker inte det förstår jag men jag har lika mycket glädje av katterna som du".

Älskade farmor.


Morfar, mormor och lilla jag.

Jag är ensam hemma den här fredagkvällen, Fredrik är ute och åker båt med sina jobbarkompisar. Han skickade den här bilden till min mobil för en stund sedan.


Eller ensam...det är jag ju inte alls det. Benjamin har krupit upp i soffan och lagt sig alldeles intill mig. Det är sjukt varmt härinne, har takfläkten igång men det märks knappt. Skönt att man inte behöver gå och lägga sig tidigt ikväll för i den här värmen kan väl ingen människa sova. Imorrn ska det visst bli regn och åska så då kanske det blir lite bättre luft sen. Funderar på att föreslå en stadsresa ifall det ändå ska regna för det finns en del saker som vi behöver köpa.

Kan inte fatta att juni redan är slut och att det är 1 juli imorrn, sedan snön försvann har tiden bara sprungit iväg. En jobbdag kvar innan helgen, sedan bara en jobbvecka kvar innan semestern. Min allra första riktiga fyra veckors semester! Det ska bli så skönt! Slippa alla måsten och krav för en tid, bara leva för dagen, åka på massor av utflykter, ta miljoner med foton som man kan njuta av när det blir vinter och kallt. Åh, vad jag längtar! Första utflykten är inbokad under första veckan fast vi har inte bestämt vilken dag ännu, får väl se hur vädret blir och när det passar alla. Jag ska i alla fall klippa mig på semesterns första dag, har inte gjort det sedan i februari.

Visst håller magen på att bli bättre men den gör fortfarande ont ändå lyckades jag på något omöjligt vis bli sugen på ballerinakex förut. Jag försökte intala mig själv att det verkligen inte var någon bra idé att cykla iväg och köpa ett paket, men vad hjälpte det? När jag kommer hem, öppnar paketet och tar ett par kex så inser jag att det inte ens är gott och att jag inte alls vill ha dem. Vad är det för jävla fel på mig?! Magen gör inte mera ont än förut men den är svullen som en badboll och jag är törstig som en gnu fast jag hinkat i mig hur mycket vatten som helst.

Jag ligger nu i sängen. Borde väl sova ifall jag känner att jag kan gå till jobbet när klockan ringer imorrn men jag har ingen ro i kroppen. Vill att Fredrik ska komma hem! Jag vet att han kommer snart för han slutar jobba om tjugo minuter men jag vill att han ska komma NU!

Fick tipset att jag kanske skulle prova några tabletter som ska hjälpa mot stressad mage. De här hittade jag på Ica.


Man ska vanligtvis ta 2 kapslar dagligen i samband med måltid men man kan öka dosen till 4 eller 8 kapslar dagligen vid behov. Jag har hittills tagit 4 kapslar idag men har inte känt någon skillnad, fast det går väl inte så fort kanske. Om någon har något annat förslag på någon produkt som ni vet fungerar får ni gärna höra av er.

Jag kände faktiskt hunger för ungefär en timme sedan så jag värmde en matlåda i micron. Det gör lite mer ont i magen efter maten än innan men den svullnade inte upp till en badboll som den gjorde igår och jag mår inte illa.

Magen känns lite bättre nu, den är fortfarande svullen men gör inte lika ont. Har inte vågat äta något annat än lite hälsofil idag. Jag har satt mig precis utanför ytterdörren nu för att njuta av det vackra sommarvädret, det är bara på framsidan av huset som det är skugga just nu och det är alldeles för varmt i solen både för mig och för katterna.

Skönt att sitta ute och blogga.


Benjamin vilar i skuggan (Gösta har gömt sig i syrénbusken).

Jag hade tänkt göra min EFIT idag då jag inte kan vara med på tisdag när den riktiga EFIT-dagen är. Jag hade lagt fram samsungen på byrån bredvid sängen så jag skulle kunna ta en bild medsamma när jag vaknade. Men när jag slog upp ögonen och såg kameran ligga där så kände jag att jag varken hade lust eller ork idag så jag tog ingen bild.

Efter att vi städat och plockat i ordning lite kom mamma och pappa på besök. Vi fikade, spelade skitgubbe och grillade sedan korv och hamburgare men inte heller då tog jag någon bild.

Vi tog en promenad och tittade till Gråmis, jag tog ingen bild. För någon timme sedan gick jag ett varv i trädgården, jag tog ingen bild.

Jag till Fredrik i eftermiddags: Jag har inte tagit ett enda kort idag.
Fredrik: Det är konstigt!

Kanske är det konstigt. Jag som nästan alltid har en kamera i handen eller över axeln. I väskan eller i fickan. Framför mig på bordet eller bredvid mig i soffan. Jag som nästan alltid dokumenterar det mesta i min vardag. Mina katter, min familj, mina vänner, vad jag gör, det jag bakar, det jag lagar och äter, det jag köper, det jag vill ha, saker jag tycker om, saker jag INTE tycker om. Men inte idag. Idag har jag inte ens rört en kamera.

Stora dasslock till snöflingor faller just nu från himlen. Det värsta är att det är blötsnö och antagligen kommer det att bli minusgrader i natt så bilen kommer att vara ännu mera isig imorrn än den var imorse. Det är ju maj nu! Det ska ju vara varmt och grönt, inte kallt och vitt.

Något annat som heller inte är det minsta roligt är att min rygg tog mycket stryk av allt klättrande på jobbet idag. När jag suttit ner en stund kan jag knappt resa mig. Jag hoppas verkligen att det är bättre till imorrn annars kommer det att bli en väldigt jobbig dag.

Nu ska jag sluta med mitt gnällande och gå och lägga mig.

Denna jobbvecka har känts ovanligt lång, kanske för att jag vaknade upp i onsdagsmorse och var stensäker på att det var torsdag. Men nu är det äntligen helg!

Den här stora högen med raggmunk lagade Fredrik till kvällmat.


Något som gjorde mig glad imorse var att vågen visade -2 kg sedan i måndags.

Idag hade deklarationen kommit med posten. Jag har varit lite nervös för hur det skulle bli med den i år då jag fått inkomst från sammanlagt fem olika ställen under 2010. Men det var ingen fara, får tillbaka lite mera än 1000 kronor och så ska jag ju göra lite avdrag för resor oxå.

Vaknade när Fredrik gick till jobbet strax innan kl 5 imorse och kunde inte somna om. Gösta kom upp i sängen så vi låg och gosade en stund. Gick ner i vardagsrummet och hämtade laptopen och tog med den upp till sängen för att kolla på senaste avsnittet av "99 saker man måste göra innan man dör" på TV6play. Blev hungrig runt kl 7 så då klev jag ur sängen och gick ner för att göra frukost.

Nu sitter jag och skriver nota inför morgonens handling. Ska bjuda mamma och pappa på kycklingpaj idag och så har jag tänkt försöka ge mig på att baka biskvidrömmar oxå, får se hur det går. Bäst att åka upp till affären redan när de öppnar för det kommer bli mycket pyssel här hemma sen innan allt är klart.

Efter inlägget om att köksbygget idag står stilla tycker jag inte att horoskopet för dagen riktigt stämmer.


"Du kommer att vara mycket lyckligare och mycket mer optimistisk i dag. Att vara nära hemmet, städa eller arbeta med projekt som förbättrar hemmet skulle kunna vara en källa till stor glädje och tillfredsställelse för dig. Det hela har den sidofördelen att den ökar fastighetens värde också, om du är en husägare."