Carros hörn av världen

Så här lång och fin är han, min Gösta.


Världens bästa Benjamin ligger i andra soffan.


Bilderna tog jag igår.

En sak som inte hör till det roligaste med att vara kattägare är när det är dax för avmaskning. Jag har alltid kört med Banminth som är en pasta som man får i en spruta och som ska sprutas in i kattens mungipa. Det funkade bra första gången på mina katter för då visste de inte vad det var. När det sedan blev dax för nästa avmaskning hade de lärt sig, de drog undan huvudet så jag sprutade utanför munnen eller spottade ut allt på golvet. Jag har även provat att smeta in deras ben och tassar med medlet för att de ska tvätta i sig det men de gick i flera dagar med det torkade gafset i pälsen istället. Idag provade jag för första gången att köpa Drontal som är i pillerform. Gösta var motsträvig till en början och ville inte svälja sin tablett men efter några försök gav han upp och svalde ändå. Benjamin däremot fick vi vira in i en handduk för att han inte skulle klösa sönder mig totalt, han är ju så sjukt stark den katten. Saken blev ju inte bättre av att Benjamin var tvungen att ta två tabletter, då han väger mer än Gösta, och en tablett är för stor för att man ska få dem att svälja så man får dela dem på mitten. Alltså blev det ju fyra gånger som jag var tvungen att tvinga Benjamin att svälja och det var inte lätt men tillslut så vann matte och båda pillren var nere i magen. Båda katterna var grymt sura på oss men husse fjäskade in sig med kattmyntegodis :-)


Det är jättemulet ute nu, hoppas det kommer lite regn.

Vi är kattvakter åt svärföräldrarna denna vecka och vi gick som vanligt upp till Gråmis idag på förmiddagen. När vi kom in i huset kände man genast att något inte luktade som det skulle. Jag gick till köket för att se till att det fanns vatten och mat och det jag fick se var inte det trevligaste. I blötfodret som Gråmis inte ätit upp krälade det massvis av vita äckliga små larver och stanken var obeskrivlig. Jag slängde maten och diskade skålen och slängde sedan ut soppåsen i soptunnan. Gråmis får nöja sig med torrfoder och vatten idag för jag ville inte lägga upp någon ny nu i värmen.

Det är jobbigt med värme speciellt om man har en stor tjock päls.

Jag var ute med Benjamin förut. Han vill alltid gå ut utanför vår tomt och lukta på häcken som växer runt huset mittemot (det bor en annan katt i det huset). Jag gillar väl inte riktigt att han alltid vill gå över gatan men han är duktig och håller sig sedan på trottoaren och kommer det en bil ställer han sig tätt intill mina ben och väntar tills den åkt förbi. Idag när Benjamin stod där på trottoaren och luktade i buskarna kom den svartvita katten som vi sett på vår tomt flera gånger. Den stannade mitt i gatan och stod och flämtade i värmen, Benjamin tittade först bara lite slött på den andre. Den svartvita fortsatte sedan upp på vår uppfart och då vart det fart på Benjamin. Han for iväg efter den svartvita som lade iväg som ett sträck upp över gräsmattan och försvann. Jag väntade en stund innan jag lät Benjamin gå upp på gräsmattan så den svartvita skulle hinna komma undan, vill inte att de ska bråka. Men när vi gick upp dit så fick jag syn på en brunaktig långhårig katt som jag inte sett förut, den satt längre bort på vår tomt och spanade. Benjamin hann aldrig få syn på den innan den hoppade över staketet in till grannen.

Några som inte gillar denna värme är mina katter, det märks jättetydligt på dem att de har det jobbigt idag. Som tur är så blåser det ju lite så jag tog ut dem en timme förut så de fick sitta i skuggan och njuta lite och jag passade på att öppna korsdrag inne.

Det är skönt i skuggan.




Jag tog ut den gamla bänken som förra ägaren lämnade kvar och ställde bakom ytterdörren och satt i skuggan och njöt jag oxå.

Idag har vi fått upp kattmöbeln. Vi hade inte riktigt kommit på vart vi skulle ha den men bestämde oss för att sätta den i hallen på övervåningen så att katterna kan spana ut genom balkongdörrens fönster.


Benjamin klättrade i slow motion hela vägen upp till toppen vilket visar hur stark han verkligen är, han väger 8,2 kg.

Den mysigaste stunden på hela dagen är när Fredrik gått upp på morgonen och båda katterna kommer och kryper ner hos mig. Fotot tog Fredrik nu på morgonen innan han gick till jobbet.

Nu har jag och Benjamin varit ute och tagit lite kvällsluft.

Spanar.


Mumsar gräs.

Häromdagen lyckades Gösta smita in i Fredriks garderob, han vet att han inte får vara därinne. Fredrik lyckades inte få ut honom därifrån då han kröp längst in bakom alla kläder och lade sig så Fredrik stängde dörren. Vi hörde ingenting från garderoben så vi förstod att han somnade därinne. Efter någon timme så började Benjamin att vandra runt runt runt i lägenheten, han letade efter lillebror. Efter att han gått säkert tio varv sa jag till Fredrik att vi måste visa honom vart Gösta är för jag tyckte synd om honom. Fredrik gick in i sovrummet och öppnade garderobsdörren och ropade på Benjamin som genast kom springande. Så fort han fick se att Gösta var i garderoben blev han precis som vanligt igen.

Jag minns att när vi tog bort Cornelius så gick Benjamin runt precis likadant och letade och när han inte kunde hitta honom så började han ropa. Det gjorde hemskt ont i mitt mattehjärta att inte kunna förklara för honom att Cornelius fått komma till en bättre plats där han inte behövde vara sjuk längre.

Min älskade Benjamin

Idag fyller Helmut och Quasimodo 11 år. Grattis på er gullungar! Ni ska få lite gott i påsk.

Helmut.


Quasimodo.

När man tittar ut nu så får man inte direkt några vårkänslor men i tisdags märktes det tydligt att Benjamin hade det. Det är så skönt att se honom på det humöret. Då märks det inte att han snart är 7 år gammal utan då blir han kattunge på nytt.

Här är en bild på honom från i tisdags då han satt på balkongräcket och solade sig.

Filmade precis Gösta när han plockar fram sina leksaker ur klätterträdet.