Carros hörn av världen

Jag vaknade en timme innan klockan skulle ringa. Det tog ett par minuter innan jag kom ihåg, min lilla bäbis finns inte här mer. Det satt ingen svart liten filur på köksbordet och väntade på sin mat när jag gick upp.

I skolan har många frågat mig hur det hade gått med min kisse och alla blev ledsna och beklagade när jag berättade att han inte finns mer. Efter det började alla fråga om vi skulle skaffa en ny katt nu då så att inte Benjamin behöver vara så ensam. Jag svarade att vi inte pratat om det men att jag nog vill att Benjamin ska få en kompis eftersom han inte är van att vara ensam katt och vi är ju borta ganska mycket.

När jag kom hem, en halvtimme försent pga vägarbetet, kom Benjamin utspringande i hallen och skrek på mig. Sedan sprang han efter mig och bjäbbade precis som han alltid brukar göra. Det var så skönt att se att han är lite mer sig själv och inte lika ledsen som han var i gårkväll då han gick och letade och ropade på Cornelius.

Har haft väldigt ont i magen sen i gårkväll så ska ta och lägga mig i soffan nu och försöka slappna av lite.