Kluvna känslor
Jag hatar att det alltid ska vara så här! Hela veckan har allt känts jättebra, det har gått bra i skolan och äntligen verkat som om jag börjat komma nånvart. Men nu känns det inte alls lika bra. Känner mig nervös och rädd för allting, man vet ju aldrig vad som händer med nånting. Jag önskar att jag inte var så här, grubblade över allting hela tiden, rädd för att säga vad jag känner och tycker för att det verkar som om alla bara blir besvärade. Är trött på att "gömma" mig. Men jag har ju varit så här i stort sett hela mitt liv så jag kommer nog förbli det oxå.
På lördag är det dags för mamma att flytta. Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas i sin lägenhet och med sitt nya liv. Kommer nog kännas väldigt konstigt i början att hon ska bo alldeles här intill och inte i Hosum. Det blir nog mycket bärande på lördag i alla fall, undrar vad hon ska ha med sig för möbler.
Jag kommer sakna att ha en familj.
På lördag är det dags för mamma att flytta. Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas i sin lägenhet och med sitt nya liv. Kommer nog kännas väldigt konstigt i början att hon ska bo alldeles här intill och inte i Hosum. Det blir nog mycket bärande på lördag i alla fall, undrar vad hon ska ha med sig för möbler.
Jag kommer sakna att ha en familj.
/Carros hörn av världen
21:49:27
Kommentarer
Linda säger:
Precis sådär är ju jag också. Om något mot all förmodan känns bra så måste jag alltid hitta nåt som inte är bra och grubbla över det så att det överskuggar allt annat. Förut tror jag att det var någon slags drivkraft för mig. Jag producerade och fick iaf fler saker gjorda, men nu har det blivit tvärtemot ist, jag gör ingenting och ingenting känns riktigt kul egentligen. Det är trist att ha det så här. Blev nog värre sen jag flyttade ut hit också och blev så pass mycket ensamnare. Farligt att sitta ensam och tänka... :S
Hoppas Monica ska trivas nu. Får väl köpa en inflyttningspresent åt henne och ge när jag kommer neråt.
