Carros hörn av världen

Jag har idag varit på mitt första möte med min arbetsgrupp som jag nu ingår i. Vi ska träffas varje måndag mellan 08.30 och 10.30 för att prata och diskutera olika ämnen, syftet sägs vara att vi då inte ska tappa vår sociala förmåga och uttöka vårt kontaktnät. Jag säger inget ont om någon av människorna som ingår i gruppen, de verkar bra och trevliga allihop men allvarligt talat så har jag svårt att se hur dessa två timmars "kafferep" i veckan ska leda till ett jobb.

Igår hade beskedet kommit, CMW varslar ytterligare 12 personer. Det känns inte alls roligt, jag har ju både sambon och mamma och pappa som jobbar där. Mamma och pappa har ju jobbat där sedan företaget startade så de borde ju få vara kvar men man vet ju inte hur de tänker i dessa tider.

Är ju inget direkt roligt att vara arbetslös (fast alla politiker tror att man tycker det) och leva i ständig skräck och ovisshet inför vad som kommer hända. Ingen höjdare att vara bevakad av myndigheter som tror att man ljuger om allt man säger och behandlar en som en kriminell även fast man gör allt de säger åt en att göra.

Hur ska detta sluta?

I morse tog jag bilen in till Norrköping, jag kom iväg rätt tidigt och tur var det kan jag säga för det var en enorm kö genom Söderköping. Jag hade först ett infomöte på arbetsförmedlingen, som bara varade en knapp halvtimme, och efter det skulle jag vidare till Studiefrämjandet dit jag nu ska gå i sex månader istället för till arbetsförmedlingen. Det började med allmän info där oxå och hittills verkar det lite mer givande än arbetsförmedlingen (om det nu finns något ställe som är mindre givande än arbetsförmedlingen). Efter den allmänna infon skulle alla få en tid till sin personliga coach under veckan men eftersom jag hade en bit att åka fick jag ta mitt möte direkt så jag slapp åka in en gång till denna vecka. Nu har jag nästa tid på måndag nästa vecka så då kommer jag väl få veta lite mera.

I går fick jag en kallelse till arbetsförmedlingen i Norrköping. Tydligen så har jag blivit utvald till att delta i Jobb- och utvecklingsgarantin hos en Privat jobbförmedling istället för hos den vanliga arbetsförmedlingen. Ska på ett infomöte om detta på måndag och efter mötet kommer jag att få veta vilken förmedling jag ska tillhöra det närmaste halvåret.

Fredrik berättade om informationsmötet de haft på hans jobb i går. Deras orderingång var väldigt låg och de kunde inte utesluta att det skulle bli fler varsel. Jag kan inte låta bli att undra vad som kommer hända med oss och alla andra människor som blir av med sina jobb, vart ska alla ta vägen? Men samtidigt så orkar jag inte oroa mig så mycket heller längre, jag menar jag har ju varit utan jobb så länge och det hjälper inte att oroa sig. Inget blir bättre av det.

Klockan ringde vid 7 i morse och det första som jag lade märke till var att jag var hyperförkyld. Men men, det var bara att kravla sig ur sängen för att hinna med bussen in till Norrköping och gå på infomöte om jobb- och utvecklingsgaranti. Jag kan säga att jag inte vet så väldigt mycket mera om det nu än innan jag gick på mötet. Det som de gick igenom mest var blanketten som man ska skicka till Försäkringskassan för att få aktivitetsstödet och den blanketten har jag ju redan levt med de senaste tio månaderna.

När jag var nere på arbetsförmedlingen i Viken i måndags och fick tiden till mötet så ville hon att jag skulle komma ner på måndag nästa vecka och berätta vad som sagts på mötet men det förstår jag inte. Borde inte de veta vad som skulle tas upp och vad som kommer hända nu? Enligt infon från mötet ska jag nu invänta en kallelse till möte med min nya handläggare, mycket mer har jag ju inte fått veta. Man upphör aldrig att förvånas över myndigheter.

Var på arbetsförmedlingen idag för att låta dem få veta att jag fortfarande är arbetslös. Eftersom jag inte har några A-kassedagar kvar ska jag nu gå på jobb- och utvecklingsgaranti fram till den 30 juni om inget annat inträffar, hoppas verkligen att jag får ett jobb innan dess. Ska in till Norrköping på torsdag och gå på infomöte om detta.