Carros hörn av världen

Var och hjälpte mamma lite med datorn förut idag.

 

Hon hade hittat på något annat med sina tulpaner.

Jag är inte mycket för smycken och sånt dingel dangel men här är några pärlor som jag gillar.

 

+6 och strålande sol från en klarblå himmel. Jag ville ut men jag ville inte vandra iväg så långt idag så jag rörde mig sakta upp mot slalombacken.

Jag har ganska lätt för att få blåmärken men att halka och ramla framlänges över en flaska skulle nog få vem som helst att utveckla ett.

 

Runt o snyggt precis som flaskans kork.

Hittade ytterligare en temasida idag, visste inte att den fanns men jag kör.

 

En riktig vinnarkänsla var minsann vad man kände när vårt nya kök stod klart i februari 2011. Det var den första större renovering vi varit med om och vi lyckades och är så nöjda med det.

Den sagan älskade jag när jag var liten, jag har fortfarande kvar boken.

 

Här kikar den fram, den efterlängtade solen.

Det behövs mycket extra med sladd i ett hus byggt på 40-talet (finns ganska dåligt med uttag i väggen).

 

Enligt väderleksrapporten ska det vara +3 idag.

"I used to think the worst thing in life was to end up all alone.

It´s not. The worst thing in life is end up with people

that make you feel all alone."

 

Robin Williams

Grått och trist är det ute idag. Tog en promenad för att fixa ett ärende imorse och det var samma kalla snålblåst som igår.

 

Grått grått grått.

Efter kvällens träning njöt vi av två sorters hembakt bröd som vi bakat idag.

 

Vallmobullar.

Ännu ett recept från Arla lagades idag, denna gången vegetarisk lasagne. Receptet hittar ni HÄR. Då de huvudskliga ingredisenserna är purjolök och tomat så trodde jag att det skulle bli en tråkig smak men det blev jättegott och kommer absolut laga den fler gånger, är så bra då det blir några matlådor av det oxå.

Dagens lunch blev pasta med svampsås, receptet finns HÄR.

Fick en bukett vita tulpaner av mamma igår.

Har tidigare provat både "Söta frukter" och "Sura nappar" från Icas sortiment men den här gången var det "Fruktiga former" som fick följa med hem. Tyckte de smakade bra men var aningen hårda att tugga på.

Här har ni ett filkklipp som visar hur det skulle se ut på savannen om djuren oxå moffade i sig snabbmat.

 

När Benjamin vill leka (det händer inte så ofta då han börjar bli gammal) blir Heidi rädd för honom. Han är ju mycket större än henne och det dundrar i golvet när han kommer sättande så jag kan förstå henne. Men när man ska sova då duger brorsan minsann.

 

Hålla i brorsans svans när man drömmer läskigt är skönt.

Tänk att man kan bli så lycklig av små saker ibland, redan precis efter att jag vaknat hände flera sådan för mig idag.

 

1. Jag sov till kl 13.00 så jag känner mig inte helt förstörd som jag gjort de tidigare dagarna i veckan.

2. När jag drog undan gardinerna lös solen rakt in på mig.

3. Jag hann precis träffa Fredrik innan han försvann till sitt jobb. Så är det ofta för oss, att vi möts i dörren eller inte ses alls förrän helgen kommer.

4. Jag hittade den nya trädgårdkatalogen i posten + att jag har 50% på alla fröer fram till den 10 mars!

 

Ja tänk, fyra små saker av lycka.

 

Sov jättedåligt igår, endast två timmar. Idag slocknade jag direkt när jag kom hem och sov till framåt halv ett, då gick jag ner och åt lunch tillsammans med Fredrik innan han gick till jobbet. På eftermiddagen sov jag sedan ytterligare tre timmar så nu ska det väl kanske vara lättare att hålla sig vaken till man kommer hem imorrnbitti.

 

Vi får gratistidningen Villaliv med posten ibland. Den innehåller mestadels reklam men ibland har de rabatter på olika hotellpaket och i detta nummer fanns det ett erbjudande som jag fastnade för. Fredrik tyckte det var en jättebra idé att försöka planera in till semestern. Erbjudandet var 5 övernattnigar på Glomstad Gjestehus vid Tretten i Gudbrandsdalen, Norge. Runtom dalen ligger det massor av fjäll man kan vandra i och fota den underbara utsikten. Hoppas bara vi lyckas få semester samtidigt i år igen.

 

Under fliken Recept & Mat på Arlas hemsida finns en rubrik som heter Veckomatsedlar där man kan välja olika sorters menyer, det som gjorde mig glad var att kategorin Vegetariskt fanns. En del av recepten verkar intressanta så dem ska jag prova, skönt med lite inspiration och nya maträtter.

Jag fortsätter att dela med mig av vårbilder i TisdagsTemat. Denna bild är tagen den 26 mars 2009 utanför huset där vi bodde då. Kan även berätta att det är min absoluta favoritfärg på Krokus.

Efter att ha jagat varandra upp och ner i trappan ett antal gånger hamnade dem  såhär.

Ett kort från igår när jag hittade en myshög i sängen, mina älskade tre.

Mamma hade piffat till sitt färglösa badrum och det blev riktigt flott.

Efit-dag idag, fast min efit är fusk denna gång för mina bilder är tagna i fredags då jag har nattvecka nu och inte har möjlighet att fota idag. Vill ni kika på flera efit-dagar eller kanske vara med själva klickar ni HÄR.

 

09.00: Pratar med Anna på msn och hon föreslår att vi ska fota idag istället då ingen av oss kan på måndagen.

2 kycklingpajer = 8 matlådor.

Kommer upp i sovrummet och dem i en väldigt orginell position, Gösta har tydligen försökt klå Benjamin men mitt i allt har de båda två somnat.

Har rensat lite i tvättstugan nu på morgonen så nu kan man faktiskt se att det är en tvättstuga och inte ett överfullt förråd. Ja, jag övervintrar ju lite växter här oxå.

En dag som denna, släng röd overall

Fundera ej mer på omöjliga fall.

Glöm slangar och pumpar som sprungit läck

Glöm trasiga topplock och utslitna däck

Med frostrisk i minnet så ta dig en tår

Det passar ju bra när du fyller år.

 

En dikt som några kompisar till Roland satt ihop, kan ni gissa hans yrke?

 

På mumsig smörgåstårta bjöd han.

 

 

 

Vi behöver er hjälp. Vi på Kattjouren behöver dig som kan ställa upp som jourhem/träningshem.

... För många katter där ute är varje dag en kamp för att överleva. Deras vardag är kantad av ständig hunger, köld och kampen för att stå emot människors grymhet och elakheter. En vardag med sparkar, slag och stenkastning. Mammor som tappert kämpar för att försvara sina ungar och som förgäves försöker hitta något ätbart att mätta deras magar med, magar som oftast skriker av hunger. Överlevnadsinstinkten är stark men det finns en gräns även för hur mycket katter klarar av. Till sist sitter de utmärglade och apatiska för de orkar inte kämpa längre.

Blyga individer väljs oftast bort. Det är de katter som utan tvivel är de mest utsatta och minst önskvärda. De har den lägsta status av alla katter. Katterna är blyga för att de har haft lite eller ingen kontakt med människor eller blivit så illa behandlade att deras erfarenheter av oss säger dem inget annat än att vara försiktiga. Dessa katter får tyvärr sällan eller aldrig en ärlig chans till ett värdigt liv. Vi har sett förvandlingar alltför många gånger för att inte arbeta extra hårt för dessa utsatta vänner. Den kärlek du får tillbaka från en katt som gått från blyg till trygg är något väldigt speciellt och vackert.

Att människan är en grym varelse får vi bevis på gång efter gång, när samtal och mail droppar in med den ena historien hemskare än den andra. Vi vill givetvis hjälpa så många som möjligt men bristen på jourhem gör att kvarnhjulet maler allt långsammare. Vi på Kattjouren gör allt vi kan för att hjälpa, hitta hem eller andra lösningar för att få in katterna i värmen. Varje räddad individ är en seger men maktlösheten gör sig hela tiden påmind på grund av bristen på jourhem.

Vi söker dig med ett stort hjärta, förståelse och tålamod. För att vi ska kunna rädda dessa utsatta individer behöver vi dig som kan ta emot en katt eller två och ha dessa boende hos dig under en tid så de kan få lära sig att det trots allt finns människor som är godhjärtade och vill dem väl. Har du någon plats över hemma så att de, till en början, kan få ett eget utrymme? Ett extrarum, tvättstuga eller liknande?

När katterna fått mer tilltro till oss så placerar vi de i permanenta hem, utifrån deras individuella behov. Din insats är livsavgörande och den hjälpen du bistår med ovärderlig.
Ingen insats är mindre värd än den andra och tillsammans kan vi göra en enorm skillnad för katterna.

Vill du hjälpa oss att göra en betydelsefull insats för dessa utsatta individer?

[email protected] (Märk "Jourhem")

Skicka ett mail med en kort berättelse om dig själv, din tidigare erfarenhet av djur och vilken typ av jourhem du kan bistå oss med. (akutjour, träningshem, jourhem) Bifoga även kontaktuppgifter där vi lätt kan nå dig.


Tack för att du tog dig tid att läsa och tack för att du vill vara en del av detta fantastiska nätverk ♥

/Kattjouren

Eller ja, i alla fall i mitt köksfönster. Köpte en kruka med lökar istället för min Primula som strök med i veckan.

 

Underbart bra käkat!

Fredrik har varit snäll och skruvat lite på min bil nu ikväll. Den är inte snygg men den funkar så den får gå så länge den går. Med hjälp av en gul plastbit utskuren ur en glassbytta fick han dit lite av kofångaren i alla fall.

Jag har några gånger nämnt muddringen som kommunen ska göra i Valdemarsviks fjord, nu har kommunen lagt ut ytterligare ett filmklipp.

 

De finns i många glada färger nu, trisslotterna. Även tian är lite mera färgstark.

Idag finns väntan på att sambon ska komma hem från jobbet så vi kan åka till Söderköping. Jag ska äntligen få hämta hem min bil som hamnade där efter en trafikolycka i fredagsmorse.

Dax för Efit! Vill ni kika på flera glada Efit:are klickar ni HÄR.

 

06.20: Vaknar och går på toa.

I sovrumsfönstret har jag två orkidéer, en av dem blommar just nu. När jag gick in i rummet igårkväll tyckte jag om ljuset från den lilla fönsterlampan som står under blomornas stänglar mot blommorna så jag hämtade kameran.

 

Heidi har fått syn på kedjan som hänger från ventilationsluckan.

 

Det har städats och fejats och saker som legat utspridda här och där har plockats undan. Anledningen är att mäklaren ska komma och göra en värdering idag. Sedan får vi se vad som händer, om vi säljer och flyttar eller om vi blir kvar här resten av livet.

Efter att jag hade varit på sjukhuset igår gick jag och mamma en sväng på Plantagen medans Fredrik åkte till MediaMarkt. Det blev tre stycken Primula i olika rosa nyanser och tre stycken gröna krukor som nu pryder köksfönstret.

Efter att ha handlat på ett flertal ställen vänder vi hemåt. På vägen stannar vi till på plåtfirman dit bilen lämnats och jag måste erkänna att jag blir väldigt ledsen av att se skadorna. Jag vet att det bara är en bil och att jag ska vara glad att jag klarade mig undan med bara en öm hand men ändå.

 

Spänningen börjar tidigt vissa dagar. Jag hade varit på vägen i tjugo minuter imorse när jag fick svaj på bilen. Jag gjorde allt i min makt för att försöka räta upp den men förgäves, bakvagnen slogs emot mitträcket och en sekund senare låg bilen i diket. Eftersom det snöat ganska mycket de senaste dygnen var det ändå mjukt så fronten på bilen skadades inte. Omtumlad som jag är sliter jag upp mobilen ur fickan och ringer Fredrik, han svarar inte. Nu har en kille stannat vid vägkanten och kommer nerför slänten till min bil, han öppnar dörren och frågar hur jag mår. Därefter säger han att jag måste ringa polisen. Jag tar upp mobilen igen och försöker på nytt ringa Fredrik men får inget svar denna gången heller. Jag ringer 112 istället och efter att ha svarat på massor av frågor får jag till slut beskedet att räddningstjänsten ska skickas ut. Killen säger att det nog är bäst att jag sätter mig i bilen igen, jag kanar nerför den snöiga slänten mot bilen igen. Jag hör honom ställa frågan om jag klarar mig nu, jag nickar och han åker vidare. Jag ringer Fredrik igen och nu svarar han, jag berättar gråtandes vad som hänt och ber att han ska komma. Jag väntar och väntar, det känns som jag sitter där i en evighet när jag ser en bil stanna uppe på vägen, en man kommer nu nerför slänten och knackar på rutan. Jag lyfter bara handen och sätter den mot rutan, han öppnar dörren och säger att han ska ringa efter en ambulans. I samma stund ser jag blåljusen bakom mig och säger att det är nog dem som kommer därborta. Han stannar kvar till ambulansen kommer och en av sjukvårdarna känner på min nacke och hjälper mig ur bilen. Jag får en filt och får sitta i ambulansen medan de frågar massor av saker och tar mirr blodtryck två gånger. En polis anländer oxå och vill se mitt körkort och säger att han ska fixa en bärgare som kan dra upp min bil och ta den till en plåtverkstad. Det går ytterligare en stund och så knackar någon på ambulansens bakruta, dörren på sidan öppnas och någon säger att sambon kommit. Fredrik får komma in och sätta sig mittemot mig, han kramar mig och ser minst lika chockad ut som jag känner mig. Kort därefter får jag åka med Fredrik hem, jag slänger en sista blick ner på bilen som ligger nerborrad i snön och tycker nästan synd om den. När vi kommer hem bokar jag en läkartid på vårdcentralen, vill kolla upp nacken igen och min högra hand som gör ont.

 

Väl där känner läkaren på nacken och säger att hon inte tror det kommer bli något eftersom jag ändå landade "mjukt" men att jag såklart ska höra av mig om jag skulle få ont. Hon klämmer sedan på händerna och hanlederna, den högra handen gör jätteont och har börjat bli blå på uppsidan. Läkaren skickar en remiss till Vrinnevi och vi åker direkt.

 

Inne på Vrinnevi får vi sitta en stund i väntrummet in till röntgen innan jag får komma in. De röntgar både handen och handleden i alla möjliga vinklar innan jag åter få gå ut i väntrummet. Efter ungefär 5 - 10 minuter ropas mitt namn upp och jag möter en kvinna i vit rock. Kvinnan säger att jag får åka hem för de har inte hittat något brutet i min hand. För första gången på hela dagen känner jag mig faktiskt glad, jag fick åka därifrån!

 

Innan vi lämnar sjukhuset går vi till matsalen, jag hade bara ätit en skål med fil innan jag lämnade hemmet för att åka till jobbet så jag är jättehungrig. Jag väljer att äta en baugette men ägg, ost och tomat och till det en äppeljuice.

Jag är trött på att borsta snö från bilen vareviga dag nu.

Tittade just ut genom fönstret och vad får jag se? Jo, utanför vräker snön ner så det kommer inte bli roligare att köra i morgon.

Det är konstigt det här med att hälsa på varandra. Eller egentligen ska jag väl kanske inte skriva "hälsa på varandra" för det verkar som om det bara är vi som ska hälsa på andra och aldrig eller väldigt sällan tvärtom. Vi har ofta tagit ledigt från jobb eller använt hela dagar av vår semester till att sitta i bilen för att hälsa på släkt eller vänner. Men tydligen är det mycket jobbigare och för vissa precis omöjligt att hälsa på oss, kanske är det längre för dem att åka till oss än för oss att åka till dem. En del av dem som vi hälsat på har aldrig varit hos oss och inte finns det något intresse heller. Andra hälsar väl på något kvart sådär vartannat år för visst är det väl så mycket smidigare om vi skiter i allt hemma och vallfärdar till dem istället. Eller är det kanske bara så att det är så förskräckligt fult och otäckt på de ställen vi bott? 

 

För en tid sedan började vi fundera på att flytta till ett annat område då yttrade sig vissa och tyckte inte alls att det var någon bra idé. Då vaknar frågan i mig: Vad spelar det för roll när ni ändå inte vill hälsa på? Då kan vi väl flytta till världens ände, det spelar ju ingen roll för dem för det kommer ändå alltid vara vi som får åka och hälsa på dem.

 

Lustigt är det!

Temperaturen är 0,0. I natt har det kommit snö, det är inte mycket men det räcker för att det ska bli moddigt och jobbigt på vägen. Sist det blev såhär plogade de inte, gör de inte det denna gången heller kommer det bli väldigt jobbigt att köra i morgon när det ska frysa på igen. Men men det hjälps inte, upp och ut i bilen måste man ändå.

Paketet slets upp direkt på diskbänken.

Sovmorgon idag så fixade till en lite lyxigare frukost än vanligt.

Han är ganska så vig min lilla kille.

Jag fick svar på mitt mail jag skickade till Cyberphoto igår, alla färger utom den jag beställt hade kommit in i lager idag. Jag bad då om att få byta färg och det gick ju bra så de skulle skicka den idag så den kommer väl fram denna vecka i alla fall. Minneskortet ligger här och väntar på att återigen få fyllas med bilder från mitt liv.

Var på spinning/core nere på gymet förut och som några gånger förut så var det strul med kortet som man använder för att ta sig in. Man går igenom två dörrar vilket medför att man ska dra sitt kort i två kortläsare, via detta system prickas man oxå av så att de vet att man går på passen man bokat. Idag kom jag inte in genom den andra dörren, ingenting hände när jag drog kortet och som tur var blev jag insläppt av en annan tjej som redan var därinne. Jag meddelade instruktören om vad som hänt och hon sa att hon skulle kolla om hon såg något fel. Efter passet sa hon till mig att det verkade varit många som råkat ut för samma sak. När jag kommer in och loggar in på bokningssidan ser jag att jag fått en varning, precis som man får om man bokar pass och sedan struntar i att gå utan att avboka. Detta har hänt förut så man har fått maila och be dem ta bort varningen och det är aldrig något problem men det börjar bli lite tråkigt nu tycker jag.

 

 

Kollade tidningen oxå och såg då en artikel som gör mig aningen hoppfull. För att läsa artikeln och se filmklippet klickar du HÄR. Jag hoppas att detta medför att jag får en anställning där och slipper bemanningsbranschen.

Bilen packas innan avfärd.

Uppföljaren på Com Hems reklam med den förvånade katten har kommit.

 

Ja, ni får den oxå i repris.

 

Funderade och klurade igår på om det skulle bli en ny Ixus i samma serie eller om jag skulle testa någon annan. Bestämde mig sent igårkväll för att det är bättre att beställa en i samma för då kan jag ju använda det minneskort jag har och har ju även ett extra batteri. Det givna alternativet för mig när jag handlar kameror på nätet är Cyberphoto så jag gick naturligtvis in där denna gången oxå. Nu är det ju tyvärr så att kameran inte finns i lager utan ska beställas direkt från leverantören och man kan inte få fram hur många dagar det tar, oavsett vilken färg man väljer. Har skickat ett mail och frågat, vill ju inte vänta hur länge som helst. Under tiden använder jag min Samsung ST-500 så jag är ju inte kameralös men det är i alla fall en Ixus 240 HS jag vill ha och det så snart som möjligt.

En fågel som jag sneglat på flera gånger.

Jag trivs så mycket bättre här på landet

En plats där man får vara som man är

Jag har nog sett en del av stora världen

Men ändå har jag valt att stanna här

 

Fick imorse nys om att det var 20 - 50% rabatt på Marias Hus idag så jag plockade med mig mamma och åkte dit.

Nu på morgonen  gav min Canon Ixus 220 HS upp. Den sista bilden som togs med den var dagens frukost. Kormmer sakna den då den var min allra bästa kompaktkamera. Nu måste jag hitta en ny modell för en Canon måste man ju ha!

2 ägg

2 dl mjölk

4 msk vetemjöl

6 skivor ljust formbröd

2 msk smör

½ dl socker

2 tsk kanel

2 äpplen

 

Blanda ägg och mjölk. Rör sedan i mjölet. Blanda kanel och socker. Dela brödskivorna i trekanter, doppa dem i äggsmeten och stek dem i smör. Vänd dem sedan i kanelsockret. Servera med tunna äppelskivor.

Efter veckohandlingen ikväll åkte vi en sväng till Skönero Kött så Fredrik fick köpa sin nötfärs. Jag fick med mig en påse Gårdschips med cheddar och gräslöks-smak som nu ska avnjutas framför tv'n.

Fredagkväll med hemgjord pizza är inte fel.