Hissen

Klockan är alldeles strax kvart i nio. Jag går mot hissen för att åka ner tillbottenplan och gå för att äta frukost, jag trycker på knappen och hissen börjar röra sig. Plötsligt hör jag en fruktansvärd smäll när hissen stannar så tvärt att jag nästan ramlar omkull. Dörrarna öppnas men utanför dem finns bara en vägg så jag trycker på knappen igen, dörrarna stängs men inget mer händer. Jag börjar trycka på flera knappar men fortfarande händer ingenting. Jag tar upp jobbmobilen och ringer min arbetsledare, han svarar inte. När jag börjar slå in det nummer som står på hissens vägg börjar tårarna rinna. En man vars röst jag känner igen svarar. Jag förklarar vem jag är och att jag sitter fast i hissen. Han börjar ställa frågor som för en stund får mig att känna mig lugn. Vi lägger på och jag känner då hur paniken lamslår hela kroppen och jag börjar skaka så jag måste sätta mig ner på golvet. Jag vet inte exakt hur länge jag sitter där men när jag hör ljud från dörren flyger jag livrädd upp på fötter. Det tar inte lång stund efter att ljuden börjat till dörren bryts upp av två personer från underhållsavdelningen. Jag får efter att ha kommit ut samla mig lite, äta frukost och sedan sitta i samtal inne på ett kontor. Efter samtalet känner jag mig lite bättre så jag återgår till mitt arbete. Det dröjer inte lång stund innan tårarna börjar rinna igen och jag känner att det blir tungt att andas. Jag skickar meddelande till Fredrik om vad som hänt och han tycker att jag ska åka hem. Jag går tillbaka till kontoret och förklarar att jag inte klarar av detta idag och att jag vill åka hem. Jag får återigen sitta och prata inne på kontoret, de vill inte att jag ska köra utan att jag ska ringa någon som kan hämta mig. Jag ringer till Fredrik men han svarar inte. Jag ringer hem till pappa och ber honom hämta Fredrik och komma och hämta mig på jobbet. Efter tjugo minuter får jag äntligen gå till omklädningsrummet, där jag träffar en av tjejerna som jobbar på labbet och får förklara för henne vad som hänt. Jag står i duschen längre än vanligt då jag vet att det kommer ta minst en timme innan de kommer. När jag tror att de snart ska vara framme går jag ut till bilen. Solen skiner och det är ganska skönt med den friska luften så jag låter dörren vara öppen när jag sätter mig i förarsätet. Jag har nu haft kontakt med Fredrik och vet att de inte har långt kvar. Jag kliver ur när jag ser pappas gråa bil svänga in på parkeringen. Pappa kliver ur bilen och kramar mig och Fredrik karamar mig och efter att ha pratat några minuter sätter vi oss i bilarna igen och åker hem.
 
Anledningen till detta inlägg är att jag helst inte vill berätta historien igen för dem som inte redan vet. Efter att ha tagit det lugnt resten av dagen igår och sovit ordentligt inatt mår jag idag bra men jag vet inte om jag kommer att åka i den där hissen igen.
/Carros hörn av världen
Kommentarer
Anna säger:

Älskade vän!!!!

Många kramar!

2012-11-10 / 08:55:42
URL: http://annalundberg.org
Mamma säger:

Ja förstår att du inte vill åka i den igen.
Älskar dig!Kram.

2012-11-10 / 09:15:02
Milla säger:

Urs vad läskigt! Skönt att det gick bra tillslut.
KRAM

2012-11-10 / 09:20:55
URL: http://tantmillasvirkstuga.blogg.se
Micke säger:

Läskigt sånt där!
Förstår du ville hem.

2012-11-10 / 16:13:36
URL: http://kludd.se
Tina säger:

Men oj vad otäckt! Tur att det gick bra. Jag skulle inte åka den igen, inte själv iaf kanske...
Kram

2012-11-11 / 18:01:54

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

        Kom ihåg mig?
rss
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!