Carros hörn av världen

Idag har jag inget alls inbokat eller bestämt som jag ska göra, det är skönt samtidigt som jag blir rastlös. Men mest börjar jag redan nu stressa upp mig inför imorgon. Klockan 10 ska vi ha möte på banken, klockan 14 ska jag vara hos tandläkaren och någon gång under dagen måste jag hinna till arbetsförmedlingen för att få mitt aktivitetsstödspapper påskrivet. Visst det är bara tre små saker på en hel dag men så här har jag blivit av att ha gått hemma så länge som jag har, det hade räckt att det varit en av dessa saker och jag hade blivit stressad. Så här var jag inte när jag jobbade eller pluggade och man hade sina fasta tider och rutiner. Något som oxå blivit väldigt jobbigt är när man ska boka en tid någonstans och någon frågar: Vilken tid på dagen passar dig bäst? Jag vet egentligen inte varför men av den frågan blir jag helt ställd och får svårt att få fram ett ord.

Sedan har jag blivit rädd för att utsätta mig för situationer där man träffar nya människor. Anledningen till det är att det första man vanligtvis brukar fråga en människa man aldrig träffat förut är: Vad jobbar du med? Att svara "jag är arbetslös" på denna fråga leder oftast till att personen som ställt frågan får ett besvärat ansiktsuttryck då han/hon inte vet hur man ska fortsätta konversationen (om nu inte personen i fråga själv är arbetslös förstås) och inget mer blir sagt. I vårt samhälle är man ju sitt jobb och har man inget vad ska man då prata om? Eller någon enstaka gång har det hänt att man blivit fullständigt attackerad av frågor som: Varför? Hur länge? Vad man har för planer nu då? I båda fallen blir jag illa till mods, dels för att jag känner mig misslyckad över att ens behöva säga att jag är arbetslös. Men oxå för att anledningen till att jag går på fest eller annan tillställning är att ha roligt och för några timmar få glömma bort arbetslösheten och de problem som den medför.